Gröne Jägaren

Gröne Jägaren

Det är ju välkänt att fartyg bevaras väl i svenska vatten t.ex. Vasa. Fortfarande har vi förmånen att kunna känna historiens vingslag när vi på behagligt djup dyker på unika vrak. Gröne Jägaren är liksom "Äpplet" välbesökta vrak som spridit kunskap om vårt historiska arv.

Historik

Skeppet Gröne Jägaren eller som det förmodligen ska vara Gröne Jäger byggdes i furu av Norrländska skeppsbyggnadskompaniet i Sundsvall och köptes in av staten 1652. Måtten var: 26.27x6.53 meter eller 90x22 fot och förde 22-26 kanoner samt var bemannad med 80 man.

Gröne Jägaren var liksom sin olycksaliga kollega Riksäpplet med i det berömda sjöslaget 1676 utanför Öland. När både Kronan och Svärdet sprang i luften flydde den svenska flottan in i skärgården och skyddet av Dalarö skans. Nu visade det sig vara en bedräglig säkerhet för åtminstånde två av flottans fartyg.

Elden spred sig

Riskäpplet förliste som vi alla vet 1676-06-05 och man tog genast itu med bärgning av framför allt kanonerna. I detta arbete deltog även Gröne Jägaren som var en s.k."brandare" eller brännare. Augusti månad och arbetet med bärgningen pågick då Gröne Jägaren en kväll låg för ankar utanför Kycklingarna (S om Dalarö).

Den engelska "Capitainen" och skepparen samt 6 roddare tog slupen in till land (senare arresten) medan 18 man var kvar ombord. Kylan var inget hinder denna sommarkväll men för matlagning behövdes eld ombord. Det som inte fick hända skedde och elden spred sig till krutdurken som fick fartyget att explodera.

De ombordvarande 18 männen omkom och Gröne Jägaren gick till botten 1676-08-21 på ett djup mellan 26-30 meter. Informationen är av naturliga skäl knapphändig men på Krigsarkivet finns dock en skrivelse av amiral Nicolaus Brahe. Han hade rest ner till Dalarö för att möta den hemvändande flottan.

Amiralitetskollegiums ank. skr. 1676 del II s. 397. Krigsarkivet

  "Högwälborne H. Rijkz Admiral, så och Högwälborne, Wälborne, Edla och wälb. Herrar, respectivi Rijkz Rådh, Ammiraler och Ammiralitetsrådh.
   Kongl. Collegio kan jagh här medh eij lembna oberättat, huru såsom rät nu på stunden een olyckeligh och fast mehra beklagelig händelse sig tilldraga monde, förmedelst det at Brandaren Gröne Jäger hafwer sprungit upi lufften, alt der å warande manskap til 18 man är omkommit och sielfwa fahrkosten heelt och hållen ruinerat och sönderbrächt warandes, twifwelsutan det til orsaken, att dhe persohner, som om bordh warit hafwa, försumeligen och medh skötzlöshet eelden handterat hafwa;
    men den Engelske Capitain, som der opå ordinerat är sampt skepparen, hafwa waret medh 6 rodare medh slupen i landh til hvadh ehrende kan Jagh icke wetha, hvilka jagh hafwer låtit taga i arrest, och så snart här öfwer wederbörligen blifwer ransakat, skall jagh icke underlåta Kongl. Collegio sammanhanget omständeligen referera. Och i det öfrige förbliver

Kongl. Collegii Tienstvillige tiänare

Nicolaus Brahe"

Den legala plundringen

Även Gröne Jägaren har fått utstå en del plundring, både legal och illegal. De senaste 1921 och 1953-55 är väl dokumenterade, då man bland annat med Belos hjälp plockade upp en 2-pundig järnkanon som uppvisade måttet 159,5 cm vilket gör den till en liten kanon och som man då beskrev "en vanlig enkel lågtappad kanon utan några zirater".

Det imponerande stora ankarspelet finns på Statens sjöhistoriska museum (se bild) och där själva valsen mäter 5,21 meter och dess diameter 0,45 meter. Valsen i furu med kraftigt dimensionerade lager av ek ger en fingervisning av slitet med arbetet ombord. Utställt finns även ett ankare och ankarvåle.

Gröne Jägaren har även liksom många andra fartygsförlisningar givit namn i den Svenska skärgården. Den udde på Kycklingarna där hon förliste kallas av ortsbefolkningen för "Brandalsudd".

Kanon bärgas från Gröne Jägaren
Foto: L. Nenkler

Gröne Jägarens ankarspel på SSHM

Skrivet av Göran Nilsson
Foto: L.Nenkler & Marinarkeologi

Åter till